Sofjädern. Så heter det vindskydd som nu finns i Svälinge, söder om Vadstena. Och det är vindskydd som drar blickarna till sig.

Föreställ dig en morgon i mars. Solen letar sig mellan träden. Ute på åkern bara en bit bort dansar tranorna, ett fascinerande skådespel. Du står med kikaren, på första parkett. Du befinner dig i det nya vindskyddet, Solfjädern, som ligger intill stigen ner mot fågeltornen i Svälinge vid Tåkern. Det är en spektakulär byggnad, där den vecklar ut sig kring en stor tall.

Sofjädern skapades av en grupp skandinaviska studenter. Detta på två veckor. Det var inte utan vissa bekymmer som den komplicerade konstruktionen byggdes på plats.
– Det är verkligen ett unikt vindskydd som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde skulle vara möjligt att göra, konstaterade Martin Björklund, projektledare för Arknat, vid invigningen i augusti.

Arknat är ett projekt som startade 2014. Sedan dess har arkitekturstudenter från en rad olika länder fått möjlighet att skapa och bygga vindskydd vid åtta tillfällen på lika många platser i Sverige. Och i år var det alltså dags för Tåkern och Omberg i Östergötland. Utöver Solfjädern byggdes ett vindskydd vid Naturum i Glänås och ett på Stora Klint, Omberg.

Ida Bak-Jensen, en av de studenter som jobbade med Solfjädern, bekräftar att teamet haft sina tvivel under processen.
– Det var mycket pusslande, men jag är glad över resultatet.

Hon berättar att gruppen jobbat mycket med upplevelsen från insidan av vindskyddet. När stommen väl var uppe kunde de känna in rummet. Och många beslut togs efterhand. Det var viktigt att släppa in ljus och skapa vyer ut mot naturen. Talltopparna som syns genom öppningar i taket, den intilliggande slätten.  Och där inne finns utrymme att rulla ut sovsäck på en träbädd, kanske för att möta morgonen på platsen.
Solfjädern fungerar också som en trappa. Några kliv upp och du får ännu bättre utsikt.

Isa Bak-Jensen sitter på kanten av vindskyddet

Ida Bak-Jensen från Danmark är en av de studenter som jobbade med vindskyddet.

Det känns fantastiskt att vindskyddet kunde skapas på bara två veckor. Martin Björklund berättar att det som finns när eleverna kommer första dagen är en plats samt virke.
– Så mycket mer vet de inte, konstaterar han.
Studenterna tog fram fyra förslag, varefter gruppen beslutade sig för vilket de skulle förverkliga.
–  Det kändes givet att använda det ensamma trädet mitt gläntan, berättar Björklund, som gillade idén.
– Det är alltid speciellt att ha ett träd närvarande i en miljö.

Utmaningarna var att få en praktisk konstruktion kring det aningen lutande trädet och att montera de sex takelementen, som dessutom var tunga. Lösningen blev en krage till stammen.
­– Den har utrymme så att trädet kan växa i många, många år.

Vindskyddet synd på avstånd från en pker

Martin Björklund tycker att det är en förmån att få bygga något permanent som är tillgängligt för vem som helst. Som projektledare för Arknat tycker han att det är oerhört inspirerande att ge blivande arkitekter möjligheter att skapa och bygga i trä.
–  Att bli lite mer praktiska är något de kommer att ha stor nytta av i sin profession.

 

Under de två veckorna är det stort fokus på projektet, med en del långa arbetsdagar. Det är dock viktigt att koppla av lite grand också. Det blev bland annat en utflykt till Vadstena.
– Det var en imponerande stad. Inte minst för oss som är lite nördar av bebyggelse och arkitektur.

 

Fem studenter lyssnar på projektledaren Martin Björklund. Bakom dem syns vindskyddet i trä

Martin Björklund lovordade vid invigningen studenternas kreativitet.

Syftet med Arknat är att öka förståelsen för träbyggnation för framtidens arkitekter samt att förstärka samspelet mellan arkitektur och natur. Vindskydden ska också locka till ökad utevistelse och folkhälsa.

Arknat Tåkern-Omberg finansierades nav Länsstyrelsen Östergötland, Region Östergötland, samt Vadstena och Ödeshögs kommun.