Är man historienörd bör man bo i Vadstena. Det är så Richard Damm ser på saken. Han och familjen blev östgötar och Vadstenabor förra sommaren. ”Jag var stolt Vadstenabo redan innan jag kom hit”, säger han. Både familjen och företaget har nu funnit sig väl tillrätta.

Richard Damm. Hantverksministeriet.Det doftar gammal industri när vi kliver över tröskeln till Hantverksministeriet på Blomvallagatan i Vadstena. Svarvar, svetsar, allehanda verktyg… det finns knappt en centimeter i den stora lokalen som inte är belamrad med något spännande.

– Här kan vi stå och prata, säger Richard och gör plats vid en bänk.

Han berättar om sin vurm för naturvetenskap samtidigt som ett människoskelett i plast, försett med färgglada halsband, kikar över axeln på honom.

– Jag är intresserad av den fysiska världen. Varför skiljer sig guldatomer från järnatomer? Varför är det ljust på dagen och inte på natten?

Svaren finns kanske inte enbart i konsten, men i alla fall delvis i själva skapandet.

– Allt manifesteras i en form av fysisk verklighet, fortsätter han. Vi bor i en kulissvärd fylld av saker som är skapade av människan; skulpturer, bilar, pistoler till exempel.

Han fingrar på ett piphuvud och en gammal rostig kran.

– Det här är skatter som jag hittat på Göteborgs soptipp från 1850-talet. Där finns mycket användbart!

Till sommaren är det ett år sedan Richard och familjen flyttade till Vadstena. Richard hade startat Hantverksministeriet tidigare och när lokalen där han har verksamheten i dag dök upp slog han till. Här finns plats för allt han vill göra.

– Vill och vill… säger han. Jag har inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har haft så många olika spår, men konst och hantverk har jag pysslat med sedan jag var barn.

I dag är Richard utbildad smed och möbelsnickare och driver bronsgjuteri med inriktning på att hjälpa konstnärer som i sin tur har någon form av offentligt utsmyckningsuppdrag.

– På pappret är jag också konstnär, men jag har lagt mitt eget skapande lite åt sidan för att satsa på Hantverksministeriet.

Han visar en snirklig … sak, som kanske liknar en stor snäcka. Den är tillverkad i rött vax och stål.

– Konsten ska vara direkt, jag gillar att mosa på, det är befriande.

Till Hantverksministeriet vänder sig konstnärer som vet vad de vill, men kanske inte riktigt hur det ska göras. Richard kan hantverket. Han hjälper till att gjuta i olika material, han svetsar, bygger, målar. Vad som önskas.

– Konstnärer är inte alltid lätta att ha att göra med, men det är roligt för det mesta, säger han.

Historien då? Ja, som den nörd han är måste den vara ständigt närvarande. Eller som han säger ”det är viktigt att ha den i bakfickan när man jobbar framåt”.

Han och familjen har slagit ner sina bopålar intill Klosterkyrkan och Dahlströmska gården. Precis där det begav sig, då för länge sedan…

– Hela staden pulserar av historia. Det är häftigt. Folk är ofta stolta över sin byggd, men här är det något annat. En dimension till. Själv var jag stolt redan innan jag flyttade hit. Jag gick omkring och sa ”jag ska bli Vadstenabo!”

– Dessutom är folk så förbannat trevliga här. Bara en sån sak!

Men varför hamnade ni just i Vadstena?

Richard ser oförstående ut.

– Gör inte alla det till slut? Är man lite vettig så gör man det. Så tänker jag.