Borghamns stenindustri förvaltar och utvecklar ett anrikt kulturarv. Kalkstensbrotten i Borghamn är ett kulturhistoriskt landmärke som har mer än 900–åriga anor.

När franska cisterciensermunkar år 1143 grundade klostret i Alvastra bröts stenen i Västerlösa vid natursköna Omberg. Stenen togs ur det kalkstensbälte som bildades för 500 miljoner år sedan och som sträcker sig vidare mot Motala och sjön Roxen.

Borghamnskalkstenen utmärkte sig tidigt för sin höga och jämna kvalitet i färg, hårdhet och täthet. Den blev ett bokstavligt fundament i många av de kyrkor som under medeltiden markerade östgötarnas rikedom, från storbönder till adel.

Stenbrottets blomstringsperiod inföll under 1800-talets början. Göta kanal var tidens stora infrastrukturprojekt och Borghamn blev en naturlig hamnplats vid Vättern. Området byggdes successivt ut, bland annat för att förse bygget av Karlsborgs fästning med sten. Den började byggas 1821.

Tim och Mats-Ola på Borghamns Stenförädling.

Steninteriör på museum.

År 1842 är nästa milstolpe i Borghamns historia. Då fick orten sitt officiella namn, samtidigt som driften av stenbrottet övertogs av ett straffregemente. 500 män som dömts till straffarbete skulle påskynda försenade Karlsborg. Ett årtionde senare påbörjades arbetet med Nationalmuseum: ett magnifikt nationalromantiskt projekt där stenen hämtades från Borghamn.

Källa: Borghamns Stenförädling AB på Facebook

Läs hela reportaget som är skrivet av Peter Willebrand för tidningen STEN 4-19 https://www.sten.se/…/STEN-1904_Stenbrottet_Borghamn-1.pdf