Det var några järnvägsintresserade ungdomar som tog första initiativet. Nu firar Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg 50 år, efter en resa som inte alltid gått på räls. Samtidigt fyller själva järnvägslinjen 150 år.

Det var 1974, i samband med 100 årsjubileet av smalspårsjärnvägen mellan Vadstena och Fågelsta, som museiföreningen grundades. Det var några järnvägsintresserade ungdomar som tog initiativet.
– Sedan, i början av 1975, hölls ett större offentligt möte och efter det fick föreningen ett 25-tal nya medlemmar, berättar Christer Brimalm, som var en av dessa nykomlingar och som sedan dess har varit aktiv medlem.

Föreningens mål var att skapa en levande järnväg, där det primära var att visa gamla tåg i drift. På den tiden körde SJ fortfarande godstrafik från Fågelsta på smalspåret.  Det skulle fortsätta fram till 1978.
SJ sålde inte nedlagda järnvägar till föreningar, men till kommuner. Så föreningen vädjade om stöd.
– Det var en politiskt het fråga, som skar genom partierna, berättar Brimalm.

Detta var under en period när Vadstena tillhörde Motala kommun. När Vadstena åter blev egen kommun så var politikerna betydligt mer välvilliga och järnvägen köptes.
Stationshuset användes som väntsal för busstrafiken, men snart fick emellertid föreningen en del av huset och kunde börja inreda sina egna lokaler.
Och 1984, tio år efter att museiföreningen bildades, så kördes den första turen för allmänheten. Då var linjen rustad för trafik mellan Vadstena station och Aska.

Lokinvigning

1990 anlände det första ångloket till föreningen, från Järnvägsmuseet i Linköping. Det var ett litet industrilok, som efter renovering kunde tas i drift 1992. Samtidigt pågick en omfattande renovering av ett stort ånglok, S2p 3037, som föreningen köpt redan 1984. Det var samma lok som dragit det sista persontåget mellan Vadstena och Linköping. 1996 var det klart att tas i trafik igen, vilket var oerhört efterlängtat.
– Vi hade en stor invigning med mycket pompa och ståt, minns Brimalm.

Under 90-talet var verksamheten som störst, med en blomstrande verksamhet. Då hade föreningen ungefär 350 medlemmar och det kördes dagliga turer under juli.
– Det var roligt, men det kanske blev lite för omfattande, konstaterar Brimalm.

1998 kom emellertid ett bakslag. En vagn välte på stationsområdet. Cirka 25 passagerare fanns ombord, lyckligtvis fick ingen några allvarliga fysiska skador.
Dock innebar händelsen i förlängningen att trafiken stängdes av och att föreningen förlorade sitt trafiktillstånd. Det blev också mycket hårt arbete för föreningen. Järnvägen skulle rustas upp, bland annat behövde många sliprar bytas.

Det blev några tuffa år ekonomiskt, eftersom biljettintäkterna försvunnit.  Det räddades emellertid upp av att en cafévagn rustades upp och höll öppet på onsdagskvällarna. Det satsades också på cykeldressinuthyrning i större skala.
Inte förrän 2006 beviljades det nya trafiktillståndet. Sedan dess har den trafikerade sträckan utökats bit för bit.

Det finns fortfarande ett engagemang i förening, med många frivilliga som hjälper till med allt ifrån banarbeten till själva tågtrafiken.

Viss föryngring

I dag är Helen Dabrosin ordförande. Hon flyttade till Vadstena för tre år sedan och ”halkade in på ett bananskal”, som hon beskriver det.
– Jag fick syn på den bedårande rälsbussen, åkte med den flera gånger och pratade med dessa engagerade människor i föreningen. Jag hade själv letat efter något att engagera mig i, så det var så det började.

Museiföreningen har nu ungefär 200 medlemmar. Det finns en viss föryngring, men man brottas med samma problem som de flesta föreningar, att människor i dag har svårt att hinna med att lägga tid på ideellt arbete.

– Drömmen är att hitta några yngre pensionärer, som har en del yrkeskunskap och skulle tycka att det var roligt att hjälpa till, säger Brimalm.

Det är långt ifrån bara Vadstenabor som är med i föreningen. Det finns stödmedlemmar både från övriga Sverige och från utlandet. Vissa kommer gärna och hjälper till någon vecka eller två.
– Vi har en dam från Berlin som kommer hit och kör rälsbuss varje sommar, berättar Helen Dabrosin.

Nu väntar jubileum. Föreningen fyller 50 år, järnvägslinjen 150. Den 13-14 juli blir det aktiviteter på stationsområdet och järnvägen.
– Vi ska hitta på något trevligt, även om det inte blir jättestort. Framför allt kommer vi att ha utökad trafik, avslöjar Christer Brimalm.