Första gången Elin Juberg höll i ett bildhuggarjärn och såg ornamentet växa fram visste hon att hon hade hittat rätt.
– När jag stod och skar i träet var det som att höra änglasång. Jag kände direkt att det här är min grej. Det här är det jag vill göra, berättar Elin och ler åt minnet.
Att Elin hamnade i Vadstena var ingen slump. Hon växte upp utanför Örebro, i det lilla samhället Garphyttan i Kilsbergen, men som barn var hon ofta i Vadstena hos sin mormor och morfar. Efter några år utomlands kände hon att hon saknade historien, ljuset och, inte minst, proportionerna i arkitekturen.
– Det sägs ju att två- till trevåningshus är de mest mänskliga. Husen i Vadstena gör något med tryggheten och det sociala samspelet. Du kan till exempel prata med folk på gatan från två våningar upp – det går inte att ha en konversation med någon på gatan från femte våningen.
Elin har en bred utbildning i möbelsnickeri, möbelrestaurering och träbildhuggeri. 2015 startade hon den egna verksamheten Ornamentia, där traditionellt hantverk möter nytänkande design. Sedan några år driver hon Penseln och Järnet i Vadstena, en butik och verkstad där besökare kan följa hennes arbete.
– Vadstena har en både genuin och nästan magisk atmosfär, som inspirerar mig i mitt hantverk, säger hon.
Elin har arbetat med allt från möbler och lampetter till restaurering av äldre verk. Men hon har även tillverkat sköldar och adelsvapen, som Heliga Birgittas släktvapen. I höstas utsågs hon till Årets konsthantverkare i Östergötland för sitt engagerade arbete med att sprida kunskap och inspiration kring hantverk och kulturarv.
– Jag blev väldigt glad och hedrad. Det betyder mycket för mig att få tillfälle att berätta om mitt yrke och visa värdet av ett traditionellt hantverk. Det är en uppmuntran att fortsätta utveckla och sprida hantverket vidare, säger Elin.
Men för Elin är träbildhuggeri inte bara ett hantverk, det blir tydligt när vi tittar på utsmyckningarna i Vadstena klosterkyrka. Med samma tekniker och verktyg som på 1600-talet för hon vidare en månghundraårig tradition. Här finns ett av hennes drömprojekt: ett processionskors med evangeliesymbolerna – Matteus som ängel, Markus som lejon, Lukas som oxe och Johannes som örn – med Kristus i mitten. På baksidan finns fem rosor, symboler för Kristi sår och den birgittinska sången ”Ros med godhetens dagg”.
– Att få skapa något till klosterkyrkan var ett drömprojekt. Att veta att korset används i processioner gör det extra speciellt, säger Elin.
I hennes studio vid Stora torget får besökarna möjlighet att följa Elins hantverk vid arbetsbänken och se såväl nytillverkade som renoverade möbler.
– Just nu jobbar jag på stora änglavingar i trä som ska stå utanför studion, så att folk kan fotografera sig med dem. Det betyder mycket för mig att berätta om mitt yrke och bevara hantverkstraditioner. Nyligen tog min första lärling sitt gesällprov.
Bland allt Elin skapar är det ändå rosetterna som blivit hennes kännetecken. I verkstaden växer varje rosett fram långsamt, där den slutgiltiga formen styrs av träets fiberriktning. Det gör varje rosett unik.
– Rosetterna har fascinerat mig sedan jag var barn. Jag hittade en trärosett på gatan, och sedan dess är jag fast, berättar Elin.
För Elin är det viktigt att hitta balansen i sitt hantverk emellan tradition och nytänkande. Med sina verk – allt från lampetter, rosetter och adelsvapen – bevarar hon gamla tekniker samtidigt som hon utvecklar ny design.
