De unika platserna och miljöerna är viktiga för Vadstena-Akademien när de skapar sina musikaliska upplevelser. Gamla teatern har varit en av deras scener i över 50 år.

Scenen på Gamla teatern ser i stort sett ut som den gjorde på 1800-talet.

Stiftelsen Internationella Vadstena-Akademien gav sina första föreställningar i Vadstena Gamla teater under senare halvan av 1960-talet, några år efter att grundaren Ingrid Maria Rappe startat verksamheten och ordnat konserter i bland annat Vadstena slott.
Själva teatern byggdes emellertid redan på 1800-talet, under en period då Munkträdgården och marken intill var i privat ägo. Det var framför allt resande teatersällskap som framträdde här och interiörerna har knappt förändrats sedan den stora ombyggnaden 1847, trots en rad upprustningar.
– Det är primitivt, men ändå funktionellt, säger Nils Spangenberg, som är konstnärlig ledare och VD för Vadstena-Akademien.
Han tycker att teatern har en unik och lite naiv charm.
– Här byggde man något som skulle likna något, men på egna villkor. Teatern är intim, lantlig, det är lätt att bli förälskad i den.
Och att lokalen inte alltid är så praktisk, att publiken sitter på smala träbänkar, är något som de allra flesta har överseende med. Det ger speciell inramning till de föreställningar som ges här, något som är viktigt för akademien.
– Våra upplevelser handlar också om miljöerna, påpekar Spangenberg.

Fasaden ut mot Klosterträdgården.

Det finns förstås en del begränsningar i vad som fungerar att sätta upp på Gamla teatern. Det kan inte vara alltför stora uppsättningar och det gäller att vara varsam mot lokalerna.
– Det är enkla sceniska lösningar som gäller.
De får helt enkelt rätta sig efter de förutsättningar som finns, vilket kan innebära udda grepp. Som vid årets föreställning, där orkestern inte får plats i det lilla orkesterdiket utan också kommer att ta ett par av de nedersta bänkraderna i anspråk.

”Il colore fa la regina/Maskerad kärlek” ges på teatern i år. Foto: Martin Hellström.

Just det faktum är lokalen är liten har andra effekter. Som att de medverkande kommer oerhört nära publiken.
­ – Det kräver att folk på scenen är fullt fokuserade. Det går inte att slappna av en sekund. Det är nyttig teaterträning.
Nyligen byttes det gamla fiberoptiska ljuset ut mot ett modernare, led-baserat ljussystem.
­ – Det innebär att det går att göra lite mer ljusmässigt, säger Spangenberg.

Det är över 20 år sedan han själv tog klivet in i verksamheten. Han började med att regissera några föreställningar och kände sig alltmer hemma i Vadstena. Sedan 2009 har han varit verksamhetsledare.
– Jag blev förtjust i platsen, konceptet och allting.

Nils Spangenberg började som regissör, numera är han konstnärlig ledare och VD.

Vadstena-Akademien sätter upp båda nya och gamla verk. Det forskningsarbete som ligger bakom de verk som, så att säga, återuppstått i Vadstena, har blivit enklare på senare år. Det kan nu till stor del skötas på distans.
– Tidigare fick man åka till Italien och rota i arkiven, nu är det digitalt, förklarar Spangenberg, som lagt åtskilliga timmar på att hitta operaverk som ska passa akademien.
Samtidigt är det alltid lite ”gambling”, påpekar han. Det fanns, framhåller han, inte många som Vivaldi under 1700-talet.
– Han sticker ut, tillsammans med några andra, men det fanns en hantverksskicklighet hos många kompositörer på den tiden, mer eller mindre. Det är mer vi letar efter.
Den här sommaren spelas ”Il colore fa la regina” på Gamla teatern, ett verk skapat i Venedig 1700 av Carlo Francesco Pollarolo och Matteo Noris. På Vadstena slott ges betydligt modernare ”Breaking the waves”.

Numera tillbringar Nils Spangenberg en större del av året i Vadstena än i Stockholm, där akademien har sin bas under vinterhalvåret. Då brukar tre till fyra personer jobba med verksamheten, under sommarsäsongen i Vadstena är cirka 100 personer involverade på olika sätt. Det är bara en bråkdel som syns på scenen och i orkesterdiket.
– Det är alltid roligt när alla är på plats, så fullt med energi.
Och precis som Spangenberg själv en gång gjorde, så är det många av de medverkande som faller för Vadstena. Inte minst de utländska deltagarna.
– Vi har några italienare som hela tiden säger att de är ”spellbound by Vadstena”, avslöjar han.

”Av ont kommer gott” med bland andra Loa Falkman sattes upp på Gamla teatern 1971.

Fakta om Vadstena Gamla Teater

Statens fastighetsverk förvaltar Gamla teatern, som ingår i klosterområdet och ligger i direkt anslutning till den gamla klosterträdgården.
Under 1800-talet var Munkklosterträdgården i privat ägo och här anlades en sjukhuspark och i samband med detta byggdes även en landsbygdsteater.
Det var framför allt resande teatersällskap som gästspelade på teatern.
Den så kallade Assamblésalongen uppfördes 1825 och året efter 1826 nämndes ”Teaterhuset” i ett brev.
1847 genomfördes en stor renovering och ombyggnad av teatern, som efter detta hade plats för 350 personer.
1882 spelades den sista föreställningen, varefter teatern hyrdes av en präst fram till 1903.
1916 löste staten in teatern och den intilliggande klosterträdgården.
Under en period användes lokalerna till bland annat potatisförråd samt förråd och torkrum för hyresgästerna i samma hus.
Teatern återupplivades för en period under 1940-talet. Då installerades också el i väggarna.
Sedan 1967 har Vadstena-Akademien huserat i Gamla teatern.
I dag får man ta in max 140 personer.

Källa: Statens fastighetsverk

Fakta om Vadstena-Akademien

Stiftelsen Internationella Vadstena-Akademien grundades 1964 av sångpedagogen Ingrid Maria Rappe (1915-1994).
Akademien utbildar unga sångare och musiker och bedriver också forskning om äldre musikdramatik.
Det är både nyskrivna och gamla verks som framförs under somrarna i Vadstena, i Bröllopssalen på slottet eller Gamla teatern.
Det är många kända sångare som deltagit i kursverksamheten genom åren. Däribland: Britt-Marie Ahrun, Helena Döse, Nina Stemme, Malena Ernman, Loa Falkman och Ann Sofie von Otter.