Kalla det en galen idé eller rena slumpen. Hur som helst så har Vadstenakillarna Björn Ludvigsson och Andreas Staav gått och blivit med kyrka.

Och inte bara kyrka för den delen. Självaste Trefaldighetsgården, intill Mårten Skinnares gamla hus i hjärtat av Vadstenas historia, är de numera stolta ägare till.

– Vi råkade höra att det var till salu. Och att det fanns mycket att göra. Det kan man nog kalla en underdrift, säger Björn och slår sig ner vid ett bord.

– Trefaldighetsgården var det första stora hospitalet i Vadstena, innan Birgittas sjukhus. Det var här man dumpade vanliga människor som blivit sjuka. Ganska hemskt egentligen, säger han.

Vi träffas i en stor sal i det pampiga huset och spekulerar i vad den kan ha använts till. Förmodligen hörde den till kvinnodelen av hospitalet och kan ha tjänat som arbetssal. Kvinnorna satt kanske och sydde som terapi.

– Det är ett spännande hus, både sett till arkitekturen och när man tänker på vad som har hänt här, men ur renoveringsperspektiv har vi ett svårt utgångsläge, säger Andreas.

Björn är rörmokare och Andreas snickare. Upprustningen kräver såväl mod som kreativitet, men det är ingen tvekan om att huset och kyrkan har hamnat i goda händer.

– Eftersom huset är klassat som byggnadsminne ska Länsstyrelsen godkänna allting vi gör och de har en expert på gamla hus med hela tiden. Det blir lite tungrott.

– Men å andra sidan – något liknande projekt går inte att hitta. Tänk att vi äger en kyrka!

Men här går inte att sitta och tänka på raksöm och broderi. Huset och kyrkan måste förstås upplevas.

Björn tar täten genom korridorer och uppför trappor. Här har många fötter trampat genom åren. Stora sprickor löper längs flera av väggarna i den aprikosrosa gamla färgen som andas sjukhus.

All renovering måste göras med fingertoppskänsla. Sprickorna lagas med kalkbruk och slipas noga innan väggarna målas. Inte i aprikos dock, utan i en varm grå färg.

I en av korridorerna har nya hyresgäster redan flyttat in. Revisionsbyråerna Emlimi och Egelins revision AB samsas om rummen. Kvar är de robusta dörrarna till varje gammalt behandlingsrum som nu är moderna kontor.

När allt är färdigt kommer fler kontor att hyras ut, medan en annan del av gården blir lägenheter. Dessutom kommer Björn och Andreas att bereda plats för dop och bröllop i den vackra kyrkan.

För visst är den vacker! Vi kommer in genom en sidoingång och de stora fönstren omkring altaret är slående.

– Det lär vara något extra med ljuset här, säger Andreas och granskar spröjsen med kännarögon.

Det röda tyget på altarringen är så nött att det har flera hål. En smal trappa leder upp till predikstolen där prästen eller predikanten lär ha haft full koll på om någon somnade i bänkarna. Orgeln i bakre delen av kyrkan ska vara original från 1700-talet.

Historiens vingslag känns. Och ännu närmare kommer de när vi fortsätter trapporna upp ända till vinden ovanpå kyrkan. Bjälkar och väggar doftar gammalt trä och kylan från tegelgolvet slår igenom skorna. Här är det ficklampa som gäller och vi tittar på gamla krokar och något som liknar omklädningshytter. ”Kappor och underkjolar” står präntat på en gammal lapp. Ordning och reda.

Sista biten får vi nästan krypa uppför en smal trappa. Här finns kyrkklockan nedanför ett vackert fönster ut mot gården och Klosterkyrkan en bit bortanför.

Här kan man blicka ut över staden och se hur moderna och historiska Vadstena möts.

Precis som för Björn och Andreas. Med nya metoder förvaltar de historien och ser till att Trefaldighetsgården och kyrkan bevaras i många, många år till.

– Visst är det en galen idé, säger Björn. Men väldigt spännande!