Folkets park i Vadstena fyller 73 i år. Lite slumrande ligger den ett par kilometer utanför centrum, ruvandes på många fina minnen. Det är dags att liva upp den. Spännande skulpturer ska få folk att återvända och göra parken till en samlingsplats igen.

Art Camp Cadstena

Minnen är temat i projektet Art Camp som ska bidra till att locka Vadstenaborna tillbaka till deras egen park.

Det sägs att det var folkrörelsen, arbetarna själva, som skapade Folkets park på olika platser runt om i Sverige, säger Nada Tendzeric, när vi möts i parken och strosar en stund i den grönskande försommaren kring den mintgröna huvudbyggnaden.

– Anledningen lär ha varit att deras möten blev allt för skräniga och därför motades de bort från centrum. Om det stämmer i Vadstena, där parken byggdes ganska sent jämfört med på andra platser, är kanske tveksamt.

Säkert är i alla fall att mycket har hänt i Folkets park i Vadstena på nästan 75 år. Utflykter med picknick, dans till levande orkester, romantiska möten på tu man hand, politiska träffar förstås, chokladlotterier, säkert slagsmål i uppkavlade skjortärmar, försiktiga kramar, förstulna blickar, kittlande promenader i armkrok i skuggan under de höga ekarna …
Det är lätt att drömma sig bort och fantisera om hur livet levdes i parken när det begav sig. Och varför ska det inte kunna bli så igen?

Ida Olai och Nada Tendzeric är projektledare för Art Camp som är ett initiativ finansierat av Leader Folkungaland, med målet att just bevara och blåsa liv i Folkets park igen.

– Jag har länge velat göra en skulpturpark, säger Ida Olai, som till vardags arbetar på Folkuniversitetet och som glasblåsare.
– När frågan kring vad vi ska göra med Folkets park kom, gav jag det som förslag och flera nappade.

Art Camp, som projektet döpts till, startade 2018 och ska vara färdigt 2021. Totalt är tolv konstnärer med, alla nogsamt utvalda av en jury. Ett av kriterierna är att deltagarna ska ha konsten som yrke och därmed blir projektanställda för uppdraget. Var och en har kommit med förslag på vad de vill göra, utifrån temat ”minnen från Folkets park”, och dessa har sedan antagits av juryn.

I parken står flera verk redan färdiga. Bland annat en stor björnsax. Det är konstnären Hasti Radpour som ifrågasätter om ordet verkligen är fritt, ens i en demokrati?
En bit bort står ett gäng manshöga råkor och diskuterar med varandra. Linn Carlehed vill föra tankarna tillbaka till folkparkernas begynnelse då upprörda representanter från arbetarrörelsen ofta vädrade sina åsikter högt och tydligt.

Bortom Eva Fornåås konstverk, som står mitt på stigen och fortfarande är hemlighetsfullt täckt av en presenning, börjar en nyanlagd promenad. Här är fint för alla åldrar. Det finns bänkar att sitta på, konstverk att titta på, gravar från järnåldern att förundras över, byggmaterial i skogen att skapa kojor med och gott om natur att bara njuta av.

Vid promenadens slut – eller början för all del – växer Maria Segersälls konstverk fram. En tio meter hög flicka, klädd i blå skatter i form av stenar och glas.
– Allt det blå är drömmar, säger Maria. Glaset har Vadstenaborna bidragit med, det är gamla vaser och annat som de samlat in. Stenarna har stans förskole- och skolelever hjälpt mig att måla.
Murbruksslev för murbruksslev har flickan vuxit i höjden och ser nu ut över parken. Hon uppmanar sina betraktare att aldrig sluta drömma.
– Folkets park är lite av drömmarnas plats. Här har mycket gått i uppfyllelse, säger Maria. Många har fått se sina favoritband, andra har dansat med sin käresta. Ett barn är alltid fyllt av drömmar, och det vill jag visa genom min flicka.

Till sommaren slår Folkets park upp portarna. Då ska järnvägsföreningen ha byggt färdigt spåret så att det går att ta veterantåget ända ut till parken. Varför inte trampa dressin? Eller cykla? Med picknickkorg, dansskor och pengar till lotter. Strosa bland skulpturerna.
Vadstena Folkets park är levande igen. Redo för nya minnen att skapas.