Det betyder hem. Och visst är CASA, inrymt i källaren under församlingshemmet, åtminstone något av ett andra hem för många ungdomar i Vadstena.

Maria Sundelius och Peter Wigren får lära känna många ungdomar via CASA.

Det vanliga är att konfirmationstiden tar slut med själva konfirmationen, men så tänker man inte här, inom ungdomsverksamheten i Vadstena församling.
– Vi ser inte konfirmationen som en slutpunkt, utan en startpunkt. Det är starten för något som man kan få växa in i under hela livet, säger församlingspedagog Peter Wigren.

Det är många av ungdomar som fortsätter att komma till CASA långt efter konfirmationen. Vissa blir engagerade och räknas snart som CASAianer, med ansvarsområden utifrån vad de kan och vill. Ungdomarna har hjälpt till att fixa iordning lokalerna, bland annat montera ett kök.
– Jag tror att alla är mer rädda om lokalerna när de varit med och gjort dem själva, säger Maria Sundelius, som är ansvarig för barn- och familjeverksamheten och som möter barnen från Tussilagons fritids när de besöker CASA.

Uteköket har blivit ett populärt ställe att träffas under sommarhalvåret.

Det händer mycket på CASA. Ungdomarna lagar mat tillsammans. De ser på film, bygger, målar, har fredagsfrukost och andakt (som kallas paus). Det finns egentligen inga krav, mer än att alla hjälper till på sitt sätt.
Och här är alla välkomna, förstås. CASA ska vara som en rastplats i den annars ofta intensiva tillvaro som många ungdomar har.
– Någon gillar att laga mat, någon annan att måla eller snickra. Det finns de som vill musicera , andra tycker om att sitta i en liten grupp och prata, säger Peter.
Ungdomarna är också med och utformar och tar ansvar för temamässor i församlingen vissa fredagar.

Idéerna om nya projekt flödar. Därför ser Peter till att verksamheten inte ska vara alltför strikt planerad. Det finns en grund, men också utrymme att tänka om och tänka nytt.
– Vi testar nästan alltid när någon får en idé. Om det inte blir bra, så lägger vi ner. Kanske kan den grejen funka bättre en annan gång.

Ute på gården har ungdomar och personal byggt ett utekök, med bord, bänkar och här finns också en – mycket uppskattad – pizzaugn. Det har blivit populärt att hänga här under sommaren.
Under pandemin kunde man inte ha verksamhet i samma omfattning som tidigare, men nu börjar det bli som vanligt igen, enligt Peter.

Den medeltida kullerstensgatan utgör golv i kafélokalen.

Den här sommaren väntar ett nytt spännande projekt. CASA ska driva ett sommarcafé i Trossboden intill klosterkyrkan. De hade café i trädgården vid Biskopshuset redan i fjol, men detta blir något helt annat. De räknar med mycket liv och rörelse.
– Det är där nere det händer på sommaren, i klosterområdet, konstaterar Maria.
Här kommer de att sälja kaffe, fikabröd, pajer och glass. Det är två före detta CASAianer, numera utflyttade, som kommer att ansvara för sommarcaféet. Dessutom har fyra ungdomar fått sommarjobb i verksamheten.
Det är en speciell känsla att kliva in i Trossboden, med bjälkarna i taket och den medeltida kullerstensgatan som ”golv” i en del av lokalen. Gästerna kommer att kunna sitta både innan och utanför, på grusplanen mot Gräsgården.
– Jag tycker om att det är så lugnt och tyst här, säger Peter.

CASA HOPE. När de ukrainska flyktingarna kom till Vadstena ordnades snabbt en mötesplats.

Det har varit en intensiv period för Peter och Maria när de iordningställt lokalerna i Trossboden. Peter har parallellt sysslat med förberedelserna inför årets konfirmation.
Det har ändå funnits utrymme för nya grepp. När flyktingar från Ukraina nyligen kom till staden bjöds de in till något som fick namnet CASA Hope. Syftet var att få de nyanlända att känna sig välkomna till Vadstena. De lagade mat tillsammanas, umgicks. Den flexibilitet som präglar CASA är bra vid sådana här tillfällen, menar Peter och Maria.
– De kom till staden på torsdagen, veckan efter körde vi, påpekar Maria.

Det är en kyrklig verksamhet som bedrivs på CASA. Det hymlar man inte med. Dock utan krav på att ungdomarna som kommer hit ska konfirmeras. Här ges möjlighet att få testa och prova först.
Vissa av ungdomarna som kommer hit är inte barndöpta men ges tillfälle att göra det om de vill.
– Vi har en del ungdomar från andra kyrkliga traditioner som hänger här på CASA också, säger Peter.

De grupperingar man kanske kan se på skolan finns inte på CASA. Här umgås många med personer de inte alltid är med i vanliga fall. Och här pratar de om saker de kanske inte pratar så mycket om annars. Om livet. Just de öppna livsnära samtalen är något som Maria och Peter uppskattar mest med verksamheten.
– Det sås många frön och ibland märker man att de grott. Det är härligt när ungdomarna vågar fråga. Och ifrågasätta, säger Maria.
Det går inte att ta miste på att Peter och Maria brinner för sina jobb.
Peter berättar att han en gång fick frågan av en av ungdomarna vad som egentligen var haken med CASA.
– Jag sa att haken är att det inte finns någon hake. Så är det verkligen.