När Johan Lindell för fjorton år sedan klev in som hamnvärd i Vadstena gästhamn anade han inte att han skulle bli kvar. Fjorton år senare har Johan Lindell förvandlat gästhamnen till en plats där både turister och Vadstenabor känner sig som hemma.
– Jag åker hit varje morgon och älskar det. Det finns inte en dag som jag tycker att det är jobbigt.
Gästhamnen är ingången för båtturister till Vadstena, en plats där medeltiden möter ett levande kulturliv och lugn. Den känslan har Johan lyckats fånga.
– Jag har en långsiktig plan för hur gästhamnen ska utvecklas, men jag gillar också att göra saker på uppstuds. Jag försöker lägga ett pussel över vilka delar som får hela området att leva, säger han.
När han 2023 tog över hamnen i egen regi rustade han upp servicehus och hamnkontor, och startade restaurangen Bojen. Där ordnas quizkvällar, musik och gästspel – aktiviteter som stärker känslan av hamnen som stadens vardagsrum.
– Bojen är en viktig bit i det, för många – inte minst Vadstenabor – har det blivit lite som deras vardagsrum här vid vattnet, säger han.
Besökarna beskriver gästhamnen som vacker och välskött, med Sveriges bäst bevarade renässansslott i bakgrunden och staden med sitt utbud på bekvämt gångavstånd. Men det är också en plats som Johan satt sin prägel på med sin kreativitet.
När Johan 2020 drog i gång initiativet att skapa Sveriges längsta orm med gatukritor deltog hundratals Vadstenabor – från barnfamiljer till lokala konstnärer. På samma sätt lockade Whatstone Summer Session tusentals människor till Hamnparken, där picknick och livemusik skapade en festivalstämning i miniatyr.
– Jag vill att hamnområdet ska vara en plats där folk kan träffas och mötas, gästhamnsbåtar, badande familjer och konsertpublik från slottet. Det är en viktig pusselbit för hela Vadstena.
Att vara hamnvärd i Vadstena handlar inte bara om ett jobb. För Johan innebär det att ta hand om en plats som sedan 1300-talet har varit en samlingsplats. Här har människor mötts i generationer. Först pilgrimer, nu turister och lokalbor, och platsen fortsätter att leva på samma sätt idag.
Och alldeles oavsett Johans framtida drömmar om hur gästhamnen kan utvecklas, som en hamn för stora båtar vid slottet eller fler kulturevenemang, är den redan idag en viktig del av Vadstenas identitet.
– Så länge jag är på tårna och får göra det jag älskar, då kör jag vidare. Om det blir ett år till eller tjugo får vi se, säger Johan.
När vi träffar Johan i september är gästhamnen i det närmaste tom. På ställplatsen står några husbilar. Vid slottet ligger kanalbåten Diana och väntar på avgång, och Johan håller på att plocka ihop möbler och blommor på restaurang Bojen. I loggboken finns båtar från Tyskland, Danmark, Nederländerna och Schweiz.
– Det har varit en intensiv sommar. Och vi har till och med haft en besökare från Nya Zeeland, säger Johan och ler.
